juldagskväll

Visst är det vackert med snö, och ljusare än svart vinter, men varför måste det vara så kallt? jag längtar efter två minus, frost i gräset och promenad längs öppet vatten, inte grus och is och snö och bitande kyla, men just i vinter är det ingen idé att längta till Skåne för där är ju värre än här till och med.
Innan jul kände jag att det enda jag ville var att hitta en fin gran, mer skulle inte behövas för julstämningen. Nu står där en näst intill perfekt gran fylld med gamla och nyare glaskulor och glasfigurer. Dessutom blommar amaryllis och jag har smugit in en hyacint i köket (maken tror han är allergisk), den först på många år. Ljusen brinner och granen doftar. Dottern är nöjd med klapparna, maken har fått många böcker och själv skall jag läsa mina nya böcker, äta från mina nya rosa Swedish Grace-skålar, se fram emot nästa års nummer av Hemslöjden och snart köpa upp mina julklappspengar. Är jag tokig om jag köper en fransk plåtburk för våra diskmaskinspluttar? Jag tycker om fina saker till hemmet, det gör mig vardagsglad efter resestress, jobbuppdrag och rutinsysslor.
Jag hade ledigt dagen innan julafton. Kvällen innan började helgen med att jag klädde granen. Mina julförberedelser har annars bestått i att handla lite i saluhallen, göra köttbullar och Janssons frestelse och baka pepparnötter. Vi är inte så vansinnigt mycket för julmat så vi har inte känt att vi behövt göra oss till och fixa så mycket. Ändå blir det bra, bara man gör saker med lite kärlek och extra omtanke, och skippar Mamma Scan. Nu skall jag snart slappa i soffan framför tv:n och se Bruce Springsteen. God kväll.

Det är aldrig för sent...

...att lära sig nytt. Jag har precis beställt Photoshop. Så spännande det skall bli att lära sig använda det. Jag ser att många av eleverna på Nordiska fixar och grejar med allt möjligt i Photoshop så jag har blivit inspirerad.
Jag har också beställt en bok som verkar fantastisk. Läste i Bloom, Li Edelkoorts magasin om från början växttrender men numera mycket bredare trender, om en australiensisk designer och växtfärgarmagiker som har gett ut en bok om hur man färgar och trycker med material från växtriket och utan kemisk påverkan. Det lät spännade och såg vackert ut på de som alltid underbara fotografierna i tidningen. Idag stötte jag på hennes namn igen i ett nyhetsbrev från Fiber Arts, en amerikansk textiltidning, som gjorde reklam för boken. India Flint heter hon och jag surfade runt lite i Usa och hos Amazon men landade på Bokus med tre till fem dagars leveranstid. Spännade och även om jag inte tror jag kommer att använda den rent praktiskt, så ser jag fram emot att få se mer av hennes ganska vildsinta men mycket vackra produkter.

Strykbrädor

Jag står inte ut med fula strykbrädor. Vet inte hur många jag klätt om genom åren, eftersom alla är klädda med de mest anskrämliga glesa tyger med extremt hemska mönster. Till de två jag har nu köpte jag tyg redan i augusti, men de blev inte klara förrän i veckan som just passerat. Nu känns det bra, efter att ha sett tygerna ligga och skräpa i arbetsrummet flera månader. Leve 10-gruppen!

Lättpåverkad?

För någon vecka sen gjorde jag som jag ofta tänker, jag tog med mig och tog fram min kamera på väg till kontoret. Såg löv och is och vackra dämpade färger. Och se här min senaste inspirationshög... svarta kamelgarnet, fina halsbandet av i sig fula knappar och mitt nya garn...omedveten påverkan eller bara slumpen?
Jag har funderat rätt mycket på begreppet höstfärger den senaste tiden, och en slutsats jag dragit är att modevärlden lite generaliserat idag ser mer sofistikerat på färger än tidigare. Jag har aldrig tyckt om begreppet höstfärger tidigare i livet, för det har för mig stått för den traditionella blandning av rött, senapsgult, rost och kallt grönt som alltid dök upp i alla "vanliga" klädbutiker förut och alltid fick mig att slå bakut. Så himla fult och tråkigt så man bara kunde kräkas åt det. Nuförtiden har vi vackra bruna färger, vackra blå färger, dimmiga pasteller, många olika grå toner och en helt annan möjlighet att sätta ihop vackra kombinationer av färger och nyanser. Till detta finns kaxiga klara färgnyanser som lyser upp på ett lekfullt sätt. Och så fräscht krispigt vitt att bryta av med. Känns som vi kommit en lång väg från att färgmässigt se "höst" på samma sätt varje år. Eller har jag tunnelseende och bara ser det jag vill se? Nåväl, i så fall tycker jag om min tunnel.

Catch up catch up...

Det känns ibland som jag helt tappar min tillkämpade struktur. Splittrade tankar, nya krav som ställs, undervisning, jobb och privata åtaganden jagar runt varandra. Däremellan maniskt stickande på tröja i svart babykamelgarn. Kollektionsfunderingar...vad kan vi, vad gör vi, hur får vi ihop det? Idéer som tumlar omkring utan att riktigt få fäste.
Mitt i allt detta två inspirerande dagar i ett riktigt gråmulet och ruggigt Stockholm. Vårkänsla hos Annika på Studio Sankt Paul. 2011 är nära!
Vårkänsla hos Li Edelkoort på Berns, men då om vår och sommar 2012. Jag är inte en person som lätt hänfaller åt beundran, men Li Edelkoort beundrar jag. Hennes och hennes teams förmåga att känna av strömningar och genom sitt starka engagemang för jorden och dess tillstånd ge oss en känsla av att vi kan jobba mer hållbart, måste hitta nya sätt att producera både material och produkter, inte får ge upp och ta lättaste vägen och att skönheten inte alltid sitter i perfektion. Däremot att det är viktigt att vara kvalitetsmedveten och göra bra saker så vi kommer ifrån för mycket lågprisköp, slit (nej inte ens slit...tröttna skall det vara) och släng. Och estetiken i hela presentationen får en att få hjärtklappning!
Jag måste återigen slå ett slag för Happy Colour i PUB-huset. De har så mycket fina garner, och gillar man sköna färger och att sticka eller virka måste man bara gå dit! De har också 10% på allt under resten av året (tror jag det var). Jag köpte ett underbart ullgarn i olika toner av grått, rost och ullvitt som jag plötsligt kände för och som jag upptäckte passade precis till mitt halsband av knappar som jag hade på mig. Det skall bli långa handledsvärmare. EFTER att sista biten på kameltröjan är färdigskickad....broms på!
När jag lyssnade på Li och såg alla vackra bilder fick jag också inspiration till Lapphexornas nästa utmaning. Har redan skapat ett litet mentalt hål för att kunna tanketesta olika versioner av idén.

Något för ögat och något för intellektet

Vi gör ju alla samma sak...surfar runt och hittar bra och dåligt, fult och snyggt på nätet. Här är mina senaste tillägg till min lista här bredvid. David Byrne, ja han från gamla Talking Heads, har en webbsida där han skriver om allt möjligt runt honom. Jag skummade en artikel om Detroit, den stora bilindustristaden, nu i totalt förfall. Skrämmande och intressant.
Jag dök också in hos en amerikansk textildesigner, Laurie Wisbrun, som gör roliga tyger, retro och lekfullt och skönt glada färger, och hon verkar rätt cool. Hennes blogg finns nu i listan här bredvid. Hastar nu ut i det grå skymningsljuset (fast klockan bara är tjugo i fyra...).

Nu till något helt annat

Morgonpromenad från busshållplats till uppdrag vid Viared utanför Borås. Se så vackra färger och former som framträder i frosten. Det är tur att man kommer över sina värst väder-mörker-deppdagar.
Just nu Canada Goose Home i ELLE Interör: utvalt julklappsförslag, Canada Goose Home i Lantliv: uppbäddad säng med brunrutigt flanellakan och tydligen har vi funnits på framsidan på Expressens Leva & Bo-bilaga nyligen. Känns verkligen roligt och motiverar till fortsatt arbete med att få fram nya fina produkter för nästa höst.

Lilla neonbroderiet klart

Nu är det klart, mitt sommarbroderi. Jag fick göra ett uppehåll när garnet inte gick att få tag på, men det löste sig och jag kom igång igen. Kanten runt var lätt att göra och att handkvlita ett såpass litet arbete tog inte lång tid. Förresten, jag fick visst fundera på hur jag skulle göra med tygremsorna. Jag har gjort en variant på blockhusruta, och jag har sett hur man syr sådana, så efter en stunds funderade på i vilken ordning jag skulle sy fast tygerna, gick det lätt och bra. Nu åker den upp på väggen i vardagsrummet, bredvid våra kinesiska tygdjur.

Svårt att inte sucka tungt

Det blir en chock för mig varje höst när sommartiden tar slut. Hur KAN det bli så mörkt? HUR skall jag överleva i mörkret och rusket? Och när det just nu utanför fönstret ösregnar och jag skall ut om en kvart, känns det sådär kul. Jag har några morgnar de senaste veckorna stått med kameran i handen, men valt att inte ta med den när jag gått hemifrån och naturligtvis har mina ögon fästs vid spännande färger eller former som jag alltså inte kunnat dokumentera. Det har varit krispigt frostiga kastanjelöv eller som igår ett brunnsgaller som var fyllt med parallellt ditblåsta gula björklöv. Det såg så fint och organiserat ut, men finns inte på bild för er. Jag slänger in ett par bilder från 27 oktober förra hösten istället. Då var det betydligt färgstarkare än när jag tittar ut idag...

gammal rock + dito pälskrage = nytt på nytt

Ibland känns det bra att vara något av en samlare. När jag förra hösten inte hade ett enda schysst ytterplagg och inte hittade något som kändes rätt i butikerna heller, visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Då kom jag på att jag kunde ta en rätt okej gammal Replay-rock från tidigt 90-tal med futtig och tunn krage, och kombinera den med den avtagbara fårpälskragen från en urvuxen Chevignon-skinnjacka som bara hängt i garderoben i en himla massa år. Simsalabim med några knappar och stygn så fick jag mig en rätt cool herrig rock som både värmer och står emot regn. I går kväll kapitulerade jag för höstkylan och plockade fram den ur garderoben. Jag känner att den kommer att rädda mig även denna vintersäsongen.
Apropå gamla fynd så tog jag häromkvällen fram en låda med mina samlingar av artiklar och bilder från 80-talet. Jag gick igenom alla dammodebilder och artiklar och det var riktigt intressant att se vad jag hade sparat. Eftersom jag under hösten genom Nordisk Designskola arbetat mig in i modevärlden igen, har det känts viktigt att tänka tillbaks och försöka analysera min stil och vad jag går igång på klädmässigt och stilmässigt. Det har ju de senaste åren funnits en del 80-talsinfluenser i modet och 80-talet var verkligen en tid med ett mycket speciellt mode, men allt var inte breda axlar och starka färger, pumps och skipants. framför allt under den andra halvan, och kanske mer internationellt fanns det en vurm för vackert maskulint skräddat med feminina linjer. Designer som Yohji Yamamoto, Comme des Garcons, Gomeo Gigli och Sybilla gjorde fantastiska kläder och det fanns många andra som också jobbade väldigt fint! Jag blev nästan lyrisk när jag såg vad jag sparat, för mycket av det känns väldigt rätt även nu. Just i höst visas mycket herrskor för dam och det verkar ha varit en stark trend ungefär 1987 och 1988 också. Jag såg också tydligt att den stil jag fortfarande är väldigt förtjust i, var min redan då. En viss vurm för feminina plagg med 50-talskänsla mixat med en mer "cool" maskulint ren stil, där färger och nyanser är mer nedtonade. Dock inget enda plagg i närheten av någon "business-look" eller "city-look". Jag skulle kunna fortsätta trassla in mig i lång resonemang om detta och jag inser att mitt intresse för kläder och stil aldrig kommer att avta. Det har snarare kommit tillbaks med ny styrka de senaste två åren och nu när jag jobbar med designelever känner jag hur jag går igång med full kraft när vi kommer in på detta outtömliga och spännande ämne.

Frostig morgon utanför Borås

Jag går av bussen väster om Borås och har en fin väg över fält bort till företaget där jag gör ett jobb just nu. Just idag låg frosten som ett kristalltäcke över gräs och vissnade frökapslar och solen lyste lågt över fälten. Alla vackra höstdagar är som en lisa för själen nu när mörkret sänker sig över oss.
Naturligtvis tänkte jag på kameran i morse, men valde att inte ta med den så jag har inga bilder att visa, men bilden här ovan är ändå speciell för jag tog den för en dryg vecka sedan på samma morgonväg. En lupin som valt att blomma nu bland sina vissnade vänner.

Saker jag köpte i Pris

När jag visar såna här bilder känner jag mig som en medelålders version av tonårsbloggarna som lägger ut sina i mina ögon rätt sunkiga inköp på fula parkettgolv för att visa dem i sina bloggar....men se så fina färger på MINA inköp...och se så fint tejperna från Merci i Paris synkar med min lilla nyckelpåse, helt utan tanke vid valögonblicket, men ändå funkar hjärnan i vissa färgspår i vissa perioder. Och visst är Liberty-tygert fint...och skorna...en tröst i trista produktionsstrulproblemtider!

I år struntade jag i bokmässan...

...jag kände helt enkelt att jag fått så mycket input i hjärnan den senaste tiden och att min plånbok var motsvarande tom på finansiell input, och eftersom livet rusar på med sån fart nuförtiden kan det nog bara vara bra att göra ett uppehåll.
I stället vill jag visa några bilder från underbara Paris.

Dygnet HAR för få timmar

Men hur skall jag få ihop min tid, mitt liv! Just nu vill jag få tid för teori och eftertanke. Ta in information, fördjupa mina kunskaper och söka nya. Ser att det verkar finnas en rörelse mot att få in mer djup och visa på erfarenheter från tidigare generationers konst och verk i dagens mer alternativa modepress. Sitter just och läser OM tidskrifter i en gratistidning (SID.)...The Gentlewoman...Acne Papers...en för mig helt okänd spanskitaliensk inredningstidskrift som heter Apartamento som har en egen inredningsestetik, inte olik The Selbys, alltså mer verklig, stökig och "vanlig". Vill läsa och kolla in. Skönt med ambition och intelligens kombinerat med lekfullhet och nyfikenhet.
På Louvren och Orangeriet köpet jag några vykort, enbart med preferensen att de var tilltalande för mitt öga. Vackra motiv och vackra färger. När jag hemma tittade på dem igen såg jag att jag kunde placera ut dem vid de flesta teman i Li Edelkoorts nya färgkarta för Alcro designers AD10, som precis lanserats. Hur kan det stämma så fantastiskt bra? Slump eller nån slags känsla för att färgerna i 16-tals till tidigt 1800-talsmåleri känns väldigt aktuella? Ett vykort jag köpte på Orangeriet bröt mot dessa färger och det föreställer en målning i sockriga pasteller av Marie Laurencin men även det passade perfekt in i Li Edelkoorts superpastelliga tema Cocktail Birds. Så nära historien vi är hela tiden, även om vi ofta inte ser det, förstår det eller tänker på det. Jag vill se sammanhang mellan då och nu, vill ha med mig kunskap och referenser från duktiga människor i alla tider, men nu är det sen kväll efter att jag kommit från jobbdag i Stockholm, tvätt skall hängas och i morgon skall jag tidigt till Borås för att jobba på Nordiska.
Jag syr inte ett stygn, bara tänker på vad jag inte gör. Ett litet framsteg är att jag fått nytt starkrosa brodergarn till mitt lilla test-projekt. Garnagenten har jagat fram det åt mig och det fanns att hämta i affären Broderi & Garn på Drottninggatan i Göteborg. Stort tack för hjälpen, och nu måste jag sy klart innan jag tröttnar på det. Får se hur det går när inte tiden finns...

Paris i mitt hjärta

Vad mer kan jag säga. Underbara dagar. Svala morgnar och soldränkta varma eftermiddagar. Färger och svulstiga former. Ljus och skönhet. Förgyllda ornament överallt. Inspiration till mycket. Ljuvliga tyger på Première Vision. Intressanta och inspirerande rundvandringar på Musée d'Orsay, Orangeriet och Louvren. Dagar på stan med spännande butiksbesök och mycket fotoinspiration. Studiebesök på Hermès och Massaro (legendarisk skomakare som tillverkar Haute Coutre-skor åt bland annat Chanel). Helt underbart och fantastiskt att se deras gamla verkstäder, verktyg och maskiner. Stolhet, tradition och yrkeskunnande ut i fingerspetsarna.
Har handlat böcker om Toile de Jouy, kimonons historia och om Christian Dior (vi såg en utställning med mode från 70- och 80-talet. Slutade med Romeo Gigli och Sybilla, två av mina designikoner från 80-talet, som bara verkade under ett fåtal år).
Dessutom fann jag fint Liberty-tyg, läckra petrolblå skor från Camper, en ljuvlig stor strukturstickad halsduk i grått plus att jag köpte hem en liten ask med macaroner från Laduree till dottern, som läst om dessa små kakor i någon modetidning. Mums för gommen. Se här två bilder med porslin i samma färger men i helt skilda stilar. De strama från Sabre Paris, www.sabre.fr, och de klassiska från Hermès. Får bli min sammanfattning för kvällen.

Sommarens bonusprojekt är klart

Som jag med all säkerhet sagt förut här så går det inte så snabbt för mig när jag börjar med ett nytt projekt. Men kors i taket, igårkväll sydde jag klart mitt folkloristiskt inspirerade miniprojekt. Allt började i huvudet med att jag kände att jag ville göra något i lite starkare färger. Rött, blått, brunt, gult med nån slags folkdräktston dök upp på näthinnan. Jag fann några tygbitar från utrensade kollektionshängare, en tygbit som mamma tagit hem till mig från en skräphög på Lapphexornas lokal och några "fintyger" som jag köpt just för att de var fina. I samma veva såg jag på TV hur en person fick lära sig att skära isär, sy ihop och förflytta lappar så hon till slut hade en hög med block. Jag vet inte vad det kallas, men jag gjorde likadant och fick ihop tolv rutor (block), sen var tygerna slut. Jag åkte till Dalarna efter att blocken var klara och köpte lite linne på loppis som jag använde mellan blocken och som baksida valde jag att använda en bit av ett handvävt bolstervar jag köpt på loppis i Simrishamn tidigare i somras.
Mums! Alla delar på plats, maskinkviltning för att få snabbt resultat och ett retroblått småmönstrat tyg som kantning.
Boken jag visar på bilderna ovan köpte jag på Dalarnas Museum i Falun och visar tydligt hur väl min inspiration i huvudet stämde med det jag ville uppnå. Jag plockade fram den i morse för att kolla om de hade någon bild som kändes nära det jag gjort, och det fanns det.
Efter tillfredsställelsen med ett avslutat arbete är det bara att ta tag i de mer evighetslika andra projekten som ligger och tar plats hemma. För er information kan jag meddela att det neonrosa garn jag broderat med tidigare i sommar, tagit slut ungefär en meter för tidigt, och det finns inte längre....nu hoppas jag på att agenten skall få tag på något hos nån annan butik i Sverige...så jag till slut kan sy klart det också.

Utmaningar i stort och smått

Utmaningar kan vara mycket olika. Att ta sig an en uppgift bara sådär rakt av utan att ha ett helt och starkt skyddsnät under sig är ibland skrämmande och ibland spännande. På skolan där jag undervisar kommer jag detta läsår att jobba med fler av eleverna, och med en del nya uppgifter. Det skall bli spännande och förhoppningsvis bra för eleverna. De skall ju inte behöva känna sig otrygga med sina lärares kunskaper och förmågor. Det är bara att hoppas att jag kan förmedla kunskap och inspiration och verktyg på ett bra och positivt sätt. Absolut en spännande yrkesutmaning för mig.
En utmaning i den mindre skalan, men inte mindre inspirerande, har varit den vi fick i min lapptäcksförening förra hösten. Vi fick köpa en rulle förvalda tyger, vi kunde välja på fem olika färgpaket. Till dessa fick vi sedan välja att sätta till ett eget tygval och sedan göra vad vi ville av det. Jag valde att göra en stor kudde och det tyg som jag lade till är en mild rosmönstrad gardin som jag hittat på Sarons Loppmarknad. Jag upptäckte när jag kom hem med de fint rullade tygremsorna, att de och rosorna liksom spelade med varandra och jag kände att jag ville låta de lappar jag skar till liksom smälta in i bakgrunden och samtidigt göra det gamla tyget mer spännande. Efter att ha sytt ihop ytorna har jag kviltat med "tråckelstygn" över hela ytan på framsidan och på baksidan har jag förstärkt bleka ränder i bottenmönstret med samma sorts stygn. Tekniken att kvilta så har jag fått inspiration till från Indien. Där syr de ihop flera lager av gamla slitna sari-tyger på samma sätt.

Allt är möjligt!

Sitter och jobbar med rött och blått på mitt designkontor. Hade jag sagt till mig själv för ett par år sedan, att jag skulle tycka det var roligt, hade jag inte trott på det. Nu sitter jag här med en vision om hur jag vill ha det, och vet att det kan bli riktigt fint. Det gäller att aldrig begränsa sin hjärna till att se och tänka alltför konventionell, och det gäller inte bara färg och form. Och med konventionellt menar jag mina egna konventioner. Om jag tycker att häftigt är bäst, kanske jag skall backa tillbaks och försöka se små nyanser, likväl som det är viktigt att ta ut svängarna där man kanske tidigare varit alldeles för försiktig.

Galna pelargoner

Mina pelargoner på balkongen blommar alltid ganska sent på sommaren. Kanske är det för att de övervintrar på golvet innanför balkongdörren. Ljust men lite för varmt och torrt. Dock, med lite ny jord och gödning och nedklippning brukar de ta sig. Så också i år. Häftiga färger har de och balkongen har ändrat karaktär. Från ganska stramt grönrödbladig till mer yvig och snart börjar mina Sedum också blomma. Vita och rena, rosa med långa rufsiga ståndare, mörkbladiga med diskreta rosalaxfärgade blommor, klassiska med rödrosa blommor, små mörkröda blommor med rödaktiga blad...fina balkongfavoriter som övervintrar år från år med lite vindskydd. Nånstans är blomningen på balkongen en tröst när fotfästet inte är riktigt starkt. Jag odlar ju en del hos min mor också och det går både bra och dåligt. Ärtor...trist. Bönor av olika slag...underbart. Mangold...fantastiskt. Salladslök...ett skämt. Majrova...tar över hela landet, gott men satte för mycket. Dessutom, inte en enda av mina fina blekgula och brunröda solrosfrön kom upp, medan den mörkröda krassen växt fantastiskt. Man lär sig bara genom att testa och skaffa nya erfarenheter och kunskaper. Skönt att inte bara göra sånt man redan kan, skönt att vilja pröva nytt och tro att man klarar det.

Bäddat på Formex

Visst såg det fint ut i vår monter?

Slut på bilder?

Ja såhär kändes det först när jag gick runt i Stockholm och försökte se nåt genom kameraögat. Har varit på Formex med Canada Goose Home och fick en dag ledigt med sol och värme i stan. Gick gick gick och såg vatten, solglitter, båtar, turister, hus och tak, himmel och moln, skulpturer och gräsmattor. Undvek de mesta shoppingdistrikten, men köpte svartvita 10-gruppstryck till mina strykbrädor och avslutade med Blundstoneboots i mörkbrunt och en ny bok av Haruki Murakami, som jag tycker mycket om att läsa. Tidigare i sommar har jag läst Norwegian Wood och nu köpte jag Sputnikälskling. Skönt att läsa böcker som utspelar sig i Japan. Det blir speciellt och annorlunda och har man varit där (även om det var LÄNGE sen), så känner man lite lite igen sig.

Var det en bra söndag?

Fokus är inte alltid lätt att hålla. Se bara på igår söndag. Upp nio. Frukost och tidning. Fotografering av marsvinsburar och datatillbehör vi skall sälja. En och en halv timmas powerwalk. Efter dusch och yoghurtlunch samtal från mor som säger att de svarta vinbären måste plockas innan de faller av. Kaffe. Några stygn på kviltprojektet samtidigt som jag ser på Fashion om Haute Couture på SVTplay. Därefter promenad med dottern till mor och bärplockning i ösregn. Bären in i frysen tills alla mognat och blivit plockade och man kan koka god sylt. Hem och pizzamiddag då maken redan fått sålt dataprylarna. Sudoko (medel och svår, båda funkade) tills Jamie Oliver for till Pyreneerna på mycket underhållande rustik matresa. Marknader och beskäftiga stolta fransmän och kvinnor som styrde och ställde med Jamie i sina kök. Tryffelsvin och vildsvin och grymtande obegriplig fransk dialekt. Målning av tånaglar (blåsvart Chanel) och början på sommardeckare av Peter Robinson. Släckte halv tolv men hade inte lätt att somna efter denna plutt och dutt-dag, kanske för att jag gjorde så lite av så mycket.

Bildlöst projekt

Jag hittade några utrensade tygprover på jobbet och i samma veva såg jag ett inslag från Norge på TV där en textilkonstnär som jobbar mycket med lappteknik, visade reportern hur man sydde ihop och skar isär för att sedan sy ihop igen och återigen skära isär, sy ihop och skära isär tyger till fina block.
Jag kände att jag ville testa den tekniken och jag kände också att jag ville göra något i mustiga färger med lite folkloristisk känsla. Rött, brunt, gult, blått. Ett par av tygerna jag räddade var mönstrade som gamla kattuner och jag utgick från dem och plockade ihop några andra tyglappar i dessa färger. Blocken är nu sydda, mellanrumstyger i linnevitt fixade, baksida av bolstervar i brunt och rött inhandlat på loppis och kant i ett 40-tals-mönstrat förklädestyg i blått framtaget...det blir fint när det blir klart...

antik-och loppis-shopping

Jag försöker ha en slags checklista i huvudet när jag går på loppmarknader eller i antikaffärer. Ibland söker jag textiler, ibland möbler, ibland lampor och ofta söker jag efter keramik och porslin. Fina blomkrukor och ytterkrukor försöker jag också titta efter, men de är svåra att hitta nuförtiden. Det mesta är slit-och-slängkrukor i massproduktion från Fjärran Östern.
Det värst är om man söker flera saker och skall försöka hålla dem i huvudet. Det bästa är om man bara går efter näsan och inte söker något speciellt. Nu på vår resa var vi på några olika ställen och kollade. Ofta fastnar både min man och jag vid keramiken. Denna gång kom vi hem med fina saker. Fynd var det kanske inte, eller så har prisbilden helt runnit ifrån mig, men de var fina och inte jättedyra. Det är så roligt med mönster och dekorer och fina färgkombinationer. Vi hittade tre blåbrundekorerade saker, se undersidan av det bladmönstrade Uppsala Ekeby-fatet...alldeles lysande blått. Sen är jag lite svag för mer romantiska mönstrade saker från Laholm, Alingsås, Ystad (som det andra stora fatet), och säkert några fler tillverkare. Det är skönt med ett mer dekorativt blommande uttryck utan att det är för "gammalblommigt".

Två sidor av Falun

Vi har varit i Dalarna. Se dessa bilder från Falun. Jag tror de är typiska för många mindre och mellanstora städer. Pittoreskt blandas med oplanerat och rivningstomter mitt i stadskärnan.
Vi har sett:
Leksand med underbart galen loppmarknad.
Insjön med både Sätergläntans hemslöjd och Clas Olssons faktiskt jättefina nyrenoverade jättebutik.
Sundborn med Carl Larsson-gården. Mycket att se medan man går runt på visning. Träsnitt och böcker, udda gamla föremål och annat spännande man ser när man varit där förut och kan titta på annat än det mest uppenbara.
Ockebo med Wij Trädgårdar i underbart svenskt landskap.
Dalarnas museum med en jättefin samling av textil och folkdräkter.
Närke, Dalarna och Gästrikland är så vackra landskap.
Jag har sett och sett på hus och gårdar, trädgårdar och skogar, sjöar och ängar. Ögonen fulla med intryck och färger.