Strykbrädor

Jag står inte ut med fula strykbrädor. Vet inte hur många jag klätt om genom åren, eftersom alla är klädda med de mest anskrämliga glesa tyger med extremt hemska mönster. Till de två jag har nu köpte jag tyg redan i augusti, men de blev inte klara förrän i veckan som just passerat. Nu känns det bra, efter att ha sett tygerna ligga och skräpa i arbetsrummet flera månader. Leve 10-gruppen!

Lättpåverkad?

För någon vecka sen gjorde jag som jag ofta tänker, jag tog med mig och tog fram min kamera på väg till kontoret. Såg löv och is och vackra dämpade färger. Och se här min senaste inspirationshög... svarta kamelgarnet, fina halsbandet av i sig fula knappar och mitt nya garn...omedveten påverkan eller bara slumpen?
Jag har funderat rätt mycket på begreppet höstfärger den senaste tiden, och en slutsats jag dragit är att modevärlden lite generaliserat idag ser mer sofistikerat på färger än tidigare. Jag har aldrig tyckt om begreppet höstfärger tidigare i livet, för det har för mig stått för den traditionella blandning av rött, senapsgult, rost och kallt grönt som alltid dök upp i alla "vanliga" klädbutiker förut och alltid fick mig att slå bakut. Så himla fult och tråkigt så man bara kunde kräkas åt det. Nuförtiden har vi vackra bruna färger, vackra blå färger, dimmiga pasteller, många olika grå toner och en helt annan möjlighet att sätta ihop vackra kombinationer av färger och nyanser. Till detta finns kaxiga klara färgnyanser som lyser upp på ett lekfullt sätt. Och så fräscht krispigt vitt att bryta av med. Känns som vi kommit en lång väg från att färgmässigt se "höst" på samma sätt varje år. Eller har jag tunnelseende och bara ser det jag vill se? Nåväl, i så fall tycker jag om min tunnel.

Catch up catch up...

Det känns ibland som jag helt tappar min tillkämpade struktur. Splittrade tankar, nya krav som ställs, undervisning, jobb och privata åtaganden jagar runt varandra. Däremellan maniskt stickande på tröja i svart babykamelgarn. Kollektionsfunderingar...vad kan vi, vad gör vi, hur får vi ihop det? Idéer som tumlar omkring utan att riktigt få fäste.
Mitt i allt detta två inspirerande dagar i ett riktigt gråmulet och ruggigt Stockholm. Vårkänsla hos Annika på Studio Sankt Paul. 2011 är nära!
Vårkänsla hos Li Edelkoort på Berns, men då om vår och sommar 2012. Jag är inte en person som lätt hänfaller åt beundran, men Li Edelkoort beundrar jag. Hennes och hennes teams förmåga att känna av strömningar och genom sitt starka engagemang för jorden och dess tillstånd ge oss en känsla av att vi kan jobba mer hållbart, måste hitta nya sätt att producera både material och produkter, inte får ge upp och ta lättaste vägen och att skönheten inte alltid sitter i perfektion. Däremot att det är viktigt att vara kvalitetsmedveten och göra bra saker så vi kommer ifrån för mycket lågprisköp, slit (nej inte ens slit...tröttna skall det vara) och släng. Och estetiken i hela presentationen får en att få hjärtklappning!
Jag måste återigen slå ett slag för Happy Colour i PUB-huset. De har så mycket fina garner, och gillar man sköna färger och att sticka eller virka måste man bara gå dit! De har också 10% på allt under resten av året (tror jag det var). Jag köpte ett underbart ullgarn i olika toner av grått, rost och ullvitt som jag plötsligt kände för och som jag upptäckte passade precis till mitt halsband av knappar som jag hade på mig. Det skall bli långa handledsvärmare. EFTER att sista biten på kameltröjan är färdigskickad....broms på!
När jag lyssnade på Li och såg alla vackra bilder fick jag också inspiration till Lapphexornas nästa utmaning. Har redan skapat ett litet mentalt hål för att kunna tanketesta olika versioner av idén.

Något för ögat och något för intellektet

Vi gör ju alla samma sak...surfar runt och hittar bra och dåligt, fult och snyggt på nätet. Här är mina senaste tillägg till min lista här bredvid. David Byrne, ja han från gamla Talking Heads, har en webbsida där han skriver om allt möjligt runt honom. Jag skummade en artikel om Detroit, den stora bilindustristaden, nu i totalt förfall. Skrämmande och intressant.
Jag dök också in hos en amerikansk textildesigner, Laurie Wisbrun, som gör roliga tyger, retro och lekfullt och skönt glada färger, och hon verkar rätt cool. Hennes blogg finns nu i listan här bredvid. Hastar nu ut i det grå skymningsljuset (fast klockan bara är tjugo i fyra...).

Nu till något helt annat

Morgonpromenad från busshållplats till uppdrag vid Viared utanför Borås. Se så vackra färger och former som framträder i frosten. Det är tur att man kommer över sina värst väder-mörker-deppdagar.
Just nu Canada Goose Home i ELLE Interör: utvalt julklappsförslag, Canada Goose Home i Lantliv: uppbäddad säng med brunrutigt flanellakan och tydligen har vi funnits på framsidan på Expressens Leva & Bo-bilaga nyligen. Känns verkligen roligt och motiverar till fortsatt arbete med att få fram nya fina produkter för nästa höst.

Lilla neonbroderiet klart

Nu är det klart, mitt sommarbroderi. Jag fick göra ett uppehåll när garnet inte gick att få tag på, men det löste sig och jag kom igång igen. Kanten runt var lätt att göra och att handkvlita ett såpass litet arbete tog inte lång tid. Förresten, jag fick visst fundera på hur jag skulle göra med tygremsorna. Jag har gjort en variant på blockhusruta, och jag har sett hur man syr sådana, så efter en stunds funderade på i vilken ordning jag skulle sy fast tygerna, gick det lätt och bra. Nu åker den upp på väggen i vardagsrummet, bredvid våra kinesiska tygdjur.

Svårt att inte sucka tungt

Det blir en chock för mig varje höst när sommartiden tar slut. Hur KAN det bli så mörkt? HUR skall jag överleva i mörkret och rusket? Och när det just nu utanför fönstret ösregnar och jag skall ut om en kvart, känns det sådär kul. Jag har några morgnar de senaste veckorna stått med kameran i handen, men valt att inte ta med den när jag gått hemifrån och naturligtvis har mina ögon fästs vid spännande färger eller former som jag alltså inte kunnat dokumentera. Det har varit krispigt frostiga kastanjelöv eller som igår ett brunnsgaller som var fyllt med parallellt ditblåsta gula björklöv. Det såg så fint och organiserat ut, men finns inte på bild för er. Jag slänger in ett par bilder från 27 oktober förra hösten istället. Då var det betydligt färgstarkare än när jag tittar ut idag...