upptaget...jag kviltar...

Efter ett misslyckat försök att kvilta på min symaskin från 70-talet och ett lika misslyckat försök att handkvilta samma mönster sprättade jag upp det jag gjort och började om och bytte trådfärg och nu är jag nöjd. Deadline 9 juni så det är bara att jobba på!

Jag fick igen snabbt!

Ett par inlägg nedåt skrev jag efter trädgårdsdagarna på Liseberg att jag kände mig rätt blasé inför pelargonior i år. Sen for jag till Stockholm och efter att jag svängt runt hörnet från Mariatorgets tunnelbaneuppgång passerade jag Mariatorgets Blommor där jag handlat förut och deras skyltfönster var fyllda av läckra pelargonior av många olika slag. Många var planterade i gamla lerkrukor och stod på pressglasfat! Det var så vackert med kontrasten mellan mossigt och nött och de mönstrade glasfaten. Nu skall jag ut och leta fler såna till mina växter. De två fat jag hade hemma placerades genast under ett par av mina egna pelargonkrukor i köket.

Balkongträdgården

Övervintrad lavendel. Chokladblomma. Nästan svart petunia. Ännu svartare Molly Sanderson.

Återfunnet tyg

Jag håller på med ett galet projekt som säkert påbörjades för två år sedan.
Ofta väcks mina idéer av en färg eller ett tyg eller en bild och utifrån det börjar jag i huvudet utforma det jag vill sy.
Jag kommer ihåg att jag ville byta färgskala. Efter att ha sytt en del av gamla tyger i klara 70-tals-färger, ville jag göra något annat. Hittade och köpte en del tyger i brunt, ljusblått och milt gulbeige och började bygga utifrån det. Gunnel Wright, en alltid lika inspirerande medlem i Hexorna, propagerade i samma veva för att sy på papper och jag gick hem och klippte till stora ringar av tidningspapper. Dessa fyllde jag med solfjäderslika strimmor av många olika tyger tills alla ringar var klara. Tanken är att de skall ligga på en botten av andra mönstrade tyger, i en lite annan ton, nämligen blekt rosa-lila.
Det har varit meckigt för jag har inte följt några smarta lappsömnadsregler utan bara sytt. Och jag har inte haft tillräckligt med bottentyger för att lägga ringarna på hela rutor, utan jag har varit tvungen att lämna ytan under varje ring tom men ändå fått det att se ut som de ligger på hela rutor. Solklart?
Det gör inget om ni inte förstår men jag ser att det kommer att bli väldigt fint när det blir klart. Projektet har dock legat åt sidan ett bra tag då jag inte haft tillräckligt av ett av de tre tyger jag använder till bakgrunden. Låter kanske inte så svårt, men då tyger är ett Liberty-print från 70-talet, som inte finns i produktion idag, har det gjort mig lite bekymrad. Dock, jag har rådbråkat mitt minne och efter ett tag kom jag ihåg att jag hade en knasig volangkjol i slutet av det årtiondet där jag kanske hade använt det tyget. Jag har sparat en del gamla kläder i en resväska i källaren, och när jag gick igenom den fann jag kjolen och där fanns verkligen ett par stora bitar av mitt efterlängtade tyg. Så nu är jag snart igång igen…

Vimplar av "skräptyger"

Härom kvällen tänkte jag full av eufori lägga ut bilder på mitt just avslutade flaggspelsprojekt, MEN Blogger låg nere för maintenance, så jag fick stilla mig.
Egentligen är det inte så märkvärdigt. Allt emellanåt får vi i Lapphexorna tyger och tygprover, från företag eller privatpersoner, att dela ut till medlemmarna. Till vårt årsmöte hade vi en mängd gamla prover och hängare från Borås Väveri som vi fått från före detta chefsdesignern Inger Ekelin och Borås Textilmuseum där hon nu jobbar.
Varje deltagare fick varsin påse med slumpvis sammansatta tyger. I min låg bland annat prover på tryckta tyger från tidigt sjuttiotal (gissar jag) i nylon och polyester. Helt omöjliga kvaliteer för något ”seriöst” projekt, men kul att göra något av i alla fall.
Kanske ett litet flaggspel kunde vara något? Tygproverna var så små att de fick en vit baksida så det blev en del skärande och skarvande och sömmande innan de små vimplarna låg färdiga framför mig. När jag hade meckat klart med den inbördes ordningen tyckte jag det behövdes något mer och kände att vita lite större träpärlor skulle var fint att sätta mellan vimplarna. En sådan idé kräver tur och tillgång till affär med pärlor. Jag gick till först bästa och det var Panduro. Där fanns förstås inga vita träpårlor men jag hittade en burk med trött pastelliga rosa och mintiga pärlor blandade med starkt orangea. Kändes bra redan i butiken och blev just så fint som jag hoppades.

Trädgårdsfredag på Liseberg

Ja det är ju ingen nyhet med Lisebergs trädgårdsdagar, men i år hade vi ovanligt trevligt där, jag och min mor.
Vi styrde mellan de lite mer intressanta utställarna med antingen extra fina utställningsmontrar eller med mer intressanta växtsortiment.
Det känns spännande med ofta små och mer udda växter för skogsträdgårdar, sand- eller stenanläggningar. Där tittade vi, köpte lite och njöt mycket.
Fortfarande tycker jag att mörka blad och blommor är väldigt fint och det känns att det är fler än jag som fallit för det.
Hur det står till med de pelargon-intresserade vet jag inte riktigt, för mitt intresse har svalnat lite. Jag kommer alltid att tycka om pelargoner och en av min mest inspirerande bilder är en från Ray och Charles Eames hus, en mycket modern byggnad med stora glaspartier och mycket av deras coola möbler. Utanför fullt med stora blommande pelargoner i lerkrukor.

Nya vanor

Simning på fredag förmiddag och två veckor i rad god och lagom stor caffé latte på Mahogny vid Korsvägen. Trevligt fik.